I keep a part of you to me

Jobbat massor med Victoria idag och det var inte riktigt vår dag idag om man säger så! Allt bara kraschade haha ^^, Nu sitter jag och väntar på Simon i församlingshemmet och har ont i magen. Godnatt!!!!

Helvetet på Utøya

satt just och checkade runt lite på internet och hittade denna bloggen. Det är en kille som var med på AUF's läger på Utøya (norska SSU). Inlägget är på norska med det är inte så svårt att förstå, man förstår innehållet. Han skriver om hur han kämpade gör sitt liv och berättar om mardrömmen... LÄS och ni kommer bli berörda!

Jeg har våknet. Jeg klarer ikke å sove mer. Jeg sitter i stuen. Føler sorg, sinne, lykke, Gud jeg vet ikke hva. Det er for mange følelser. Det er for mange tanker. Jeg er redd. Jeg reagerer på hver minste lyd. Jeg vil nå skrive om hva som skjedde på Utøya. Hva mine øyne så, hva jeg følte, hva jeg gjorde. Ordene kommer rett fra levra, men jeg vil samtidig anonymisere mange navn i respekt for mine venner.

Vi hadde hatt krisemøte i hovedbygget etter eksplosjonene i Oslo. Etter det var det et eget møte for medlemmene fra Akershus og Oslo. Etter møtene befant mange, mange seg rundt og i hovedbygget. Vi trøstet oss med at vi var trygge på en øy. Ingen hadde visst at helvete ville bryte ut hos oss også.

Jeg sto i hovedgangen da panikken brøt ut. Jeg hørte skudd. Jeg så ham skyte. Alle begynte å løpe. Det første tanken var: ”Hvorfor skyter politiet på oss? Hva faen?!” Jeg løp inn i lillesalen. Folk løp. Skrek. Jeg var redd. Jeg klarte å komme meg inn på et av rommene bakerst i bygget. Vi var mange der inne. Vi lå på gulvet alle sammen. Vi hørte flere skudd. Ble mer redde. Jeg gråt. Jeg skjønte ingenting. Jeg så bestevennen min gjennom vinduet og lurte på om jeg skulle gå ut for hente ham inn til meg. Jeg rakk det ikke. Jeg så frykten i øynene hans. Vi ble liggende på gulvet inne i rommet i noen minutter. Vi ble enige om ikke å slippe flere inn i tilfelle morderen kom. Vi hørte flere skudd og bestemte oss for å hoppe ut av vinduet. Panikken brøt ut blant oss. Alle inne i rommet hastet seg til vinduet og prøvde å hoppe ut. Jeg var den siste og tenkte: ”Jeg er den siste som hopper ut av vinduet. Nå dør jeg. Jeg er sikker, men det er kanskje greit, da vet jeg at de andre er trygge.” Jeg kasket vesken min ut av vinduet. Prøvde å klarte ned, men mistet taket. Jeg landet hardt på venstre del av kroppen. En gutt hjalp meg opp. Vi løp inn i skogen. Jeg så meg rundt. ”Er han her? Skyter han mot meg? Ser ham meg?” En jente hadde brukket ankelen. En annen var hardt skadd. Jeg prøvde å hjelpe litt før jeg fortsatte ned mot vannet. Jeg søkte dekning bak en slags murvegg. Vi var mange. Jeg ba, ba, ba. Jeg håpet på at Gud så meg. Jeg ringte mamma og sa at det ikke var sikkert vi ville møtes igjen, men at jeg skulle gjøre alt for å klare meg. Jeg sa flere ganger at jeg elsket henne. Jeg hørte frykten i stemmen hennes. Hun gråt. Det gjorde vondt. Jeg sendte tekstmelding til pappa, sa at jeg elsket ham. Jeg sendte tekstmelding til et annet menneske jeg er veldig, veldig glad i. Vi holdt litt kontakt. Jeg sendte tekstmelding til bestevennen min. Han svarte ikke. Vi hørte flere skudd. Krøp oss sammen. Gjorde alt vi kunne for å holde varmen. Det var så mange tanker. Jeg var så redd. Pappa ringte meg. Jeg gråt, sa at jeg elsket ham. Han sa at han var på vei sammen med broren min for å ta meg imot når jeg kommer over til fastlandet eller de kom til øya. Det var så mange følelser. Så mange tanker. Jeg ba alt jeg kunne. Det gikk en del tid. De andre ringte foreldre etter hvert begynte alle å tekste i frykt for at morderen skulle høre oss. Jeg tenkte på søsteren min som er bortreist. Hvordan jeg skulle fortelle henne hvordan det gikk? Hva som skjedde med meg. Jeg oppdaterte på Twitter og Facebook at jeg foreløpig var i live og at jeg var ”trygg”. Jeg skrev at jeg ventet på politiet. Folk hoppet ut i vannet, begynte å svømme. Jeg ble liggende. Jeg bestemte meg for at hvis han kom, skulle jeg spille død. Jeg skulle ikke løpe eller svømme. Jeg kan ikke beskrive frykten, alle tankene, det jeg følte.

En man kom. ”Jeg er fra politiet.” Jeg ble liggende. Noen skrek tilbake at han måtte bevise det. Jeg husker ikke helt hva ham sa, men morderen begynte å skyte. Han ladet. Skjøt mer. Han skjøt de rundt meg. Jeg ble liggende. Jeg tenke: ”Nå er det over. Han er her. Han tar meg. Nå dør jeg.” Folk skrek. Jeg hørte at andre ble skutt. Andre hoppet ut i vannet. Jeg lå der. Mobilen i hånden. Jeg lå oppå beina til en jente. To andre lå oppå mine bein. Jeg ble liggende. Det tikket inn tekstmeldinger. Mobilen ringte flere ganger. Jeg ble liggende. Jeg spilte død. Jeg lå der i minst en time. Det var helt stille. Jeg vred forsiktig på hodet for å se om jeg kunne se noen levende. Jeg så lik. Jeg så blod. Frykt. Jeg bestemte meg for å reise meg. Jeg hadde ligget oppå et lik. To lik lå på meg. Jeg hadde englevakt.

Jeg visste ikke om han ville komme tilbake igjen. Jeg hadde ikke mot til å se på alle som hadde ringt og tekstet meg. Jeg hastet ned mot vannet. Tok av meg genseren. Den var stor. Jeg tenkte at det ville bli vanskelig å svømme meg den. Jeg vurderte om jeg skulle ta med meg mobilen eller la den ligge igjen. Jeg puttet den i baklommen og hoppet uti. Jeg så flere andre ute i vannet. De hadde svømt langt. Jeg så at noen hadde samlet seg rundt en flytende luftbåt eller noe sånt. Det var mange som plukket opp de som svømte utover. Jeg svømte, svømte og svømte mot den luftgreia. Jeg skrek. Gråt. Ble kald. Tenkte på når jeg ville drukne. Det ble tyngre og tyngre. Jeg ba. Jeg fortsatte. Ble sliten i armene. Bestemte meg for å snu meg på ryggen og bare bruke beina for å svømme videre. Jeg sank. Jeg begynte å svømme vanlig igjen. En liten stund trodde jeg de som hadde samlet seg rundt luftbåten begynte å bevege seg bort. Jeg skrek. Tryglet dem om å vente på meg. Jeg må ha sett syner. Jeg svømte hvert fall noen hundre meter før jeg nådde frem. Vi snakket litt sammen. Fortalte hva vi het, hvor vi kom fra. Når båtene kjørte forbi skrek vi om hjelp, men de plukket opp de andre som bare svømte først. En mann i båt kom til oss. Han kastet ut flere redningsvester. Jeg fikk tak i en. Fikk den på meg. Jeg holdt fast i den lille luftbåten lenge helt til den samme mannen kom tilbake for å plukke oss opp. Alle kom seg oppi. Han begynte å kjøre mot land. Etter en stund begynte den lille båten hans å ta inn litt vann. Jeg gjorde alt jeg kunne for å få mest mulig vann ut. Jeg brukte en bøtte. Jeg ble sliten. En annen jente i båten tok over. Vi kom oss til land. Vi fikk tepper. Tårene presset seg på. Jeg gråt mer. En dame klemte meg. Det var så godt. Jeg gråt høyt. Jeg hulket. En mann lånte meg telefonen sin. Jeg ringte pappa: ”Jeg lever. Jeg klarte det. Nå er jeg trygg.” Jeg la på. Gråt mer. Vi måtte gå et lite stykke. Helt ukjente mennesker tok oss inn i bilene sine og kjørte oss til Sundvollen hotell. Jeg løp inn for å se om jeg kunne se bestevennen min. Jeg så ham ikke på noe sted. Jeg så en venninne. Jeg gråt høylytt. Vi klemte hverandre lenge. Det var godt. Jeg gikk rundt, lette etter venner. Hjertet banket. Jeg gråt mer. Jeg registrerte meg hos politiet, så gjennom alle listene. Jeg visste ikke om bestevennen min levde. Jeg så gjennom alle listene. Jeg kunne ikke finne navnet hans noe sted. Jeg var redd. Jeg fikk en dyne. Tok av meg de våte sokkene. Jeg var halvnaken. Fikk en jakke. Jeg prøvde å summe meg litt. Kontaktet foreldrene mine igjen. Pappa og storebror var på vei for å hente meg. Jeg drakk litt kakao. Satte meg ned. Tenkte. Gråt. Så flere venner. Klemte dem. Gråt. Jeg fikk låne en data. Oppdaterte Facebook og Twitter igjen om at jeg nå var trygg. Jeg var på hotellet i flere timer før familien min kom. Jeg lette etter kjente. Snakket med en prest. Jeg fortalte alt jeg hadde sett. Det var en god samtale. En mann fra Røde Kors så på alle sårene mine. Renset dem. Tiden gikk. Jeg var med noen av vennene mine. Alle snakket om det samme. Hvordan vi hadde overlevd. Hva som hadde skjedd. Jeg spurte flere om de hadde sett bestevennen min. Ingen hadde sett ham. Jeg ble redd. Tenkte på at det var min feil fordi vi ikke hadde klart å holde sammen. En venninne fikk nøkkelkort til et hotellrom. Vi satte oss der, så på nyheter. Det var sinne, sorg, så mange følelser. Pappa ringte, de hadde kommet. Jeg tok heisen ned. Løp ut til dem. Klemte storebroren min og pappaen min lenge. Jeg gråt høyt. Broren min gråt også. Det var et godt øyeblikk. Jeg så en gutt som liknet på bestevennen min. Jeg ropte navnet hans. Han snudde seg. Det var ham. Vi klemte hverandre lenge. Begge gråt, vi spurte hverandre om hvordan vi hadde klart oss. Etter en stund registrerte jeg meg ut og vi kjørte hjem. Noen andre satt på med oss. Bestevennen min ble med meg hjem. Broren hans hadde kommet til meg sammen med sin bestevenn. Det var flere som hadde samlet seg hjemme hos meg. De ville ikke dra hjem før de hadde sett at jeg hadde det bra. Vi snakket litt. Jeg drakk et gladd juice. Spiste en yoghurt. Snakket litt mer med mamma og familien min. Jeg ringte bestevenninnen min. Det var en god samtale. Hun sa: ”Jeg var ikke sikker på om jeg noen gang ville få denne telefonen.” Tårene presset seg på. Vi snakket litt. Etter det la jeg meg. Klokken var tre. Mamma nektet å la meg sove alene, så vi sov sammen.

Det har gått noen timer siden alt dette skjedde. Jeg er fortsatt i sjokk. Alt har ikke sunket inn. Jeg har sett lik av mine venner. Flere av vennene mine er savnet. Jeg er glad for at jeg kan svømme. Jeg er glad for at jeg lever. For at Gud passet på meg. Det er så mange følelser, så mange tanker. Jeg tenker på alle de pårørende. På alle jeg har mistet. På det helvete som er og var på øya. Sommerens vakreste eventyr er forvandlet til Norges verste mareritt.

Prableen Kaur

http://prableen.origo.no

tänd ett ljus

all min kärlek och tanke till de som fallit offer och lidit i Norge ♥
men kom också ihåg, det är inte storleken på mannen som betyder, det
är storleken på hans hjärta som betyder något

be

Hej..
Just nu är jag överladdad av känslor, så ni får bara en mening idag, men det är nog den mest viktiga meningen för sommaren:
BE FÖR NORGE

SPANIEN!

JA! Då blir det spanien igen :) Åker om någon timme ^^ SKa bli så skönt att ta en slappissemester och sola å bada :D
Och sen är det ju så att min nya peircing inte behöver ha plåster över sig längre, så då ska jag flasha med den lite också x) hahah.

Men a, ha det så skönt i det svenska sommarregnet så syns vi snart igen ;) PUSS// lisa<3

jobb

precis spenderat natten hos Malin :) Blev pizza, tårtbak, presenter, tjockfilm mm ^^Sjukt nice! Nu ska ja ner och luncha med frida och sen blir det jobba :D BTW! För er som inte redan vet det så ska jag pierca mig på Lördag! TAGGA! Kommer bli sjukt snyggt.


Nu drar jag! Puss//lisa<3


Lisa tar blogglov!

Tja! som ni kanske har fattat så har vi sommarlov (A) MEN eftersom att jag bor i tjuvkil (utan internet!) på somrarna så kommer jag inte kunna blogga :( Ska försöka blogga när jag hittar internet, men a, det blir nog inte överdrivet ofta. så PUSS på er, vi hörs till hösten :) //lisa<3

16 år :)

Idag är det min födelsedag och jag är jättelycklig!
Nu dax att fixa sig och snart kommer alla människor och det blir tååååååårta :D :D!!

paaaaaaaanta mera!

Jag har bara 2 ord att säga idag: PAAAAAAAANTA MERA!!!
:D :D :D :D :D :D :D :D :D

awkward turtle!

Igår. Va ska man säga om den dagen? Hände väldigt mycke sjuka saker för att vara en dag x) Tänker dock inte skriva ut allt på blogg (förlåt), men kan skriva lite om festivalbilderna istället!
Alltså dom bilderna va galna... GALNA. Och JA, dom kommer ut på bloggen (eller iaf några) :) Väntar bara på att stafetttjejen ska lägga ut dom å facebook x) ^^



Idag ska ja chilla! Antingen drar jag till Tjuvkil och gör det, eller så stannar jag hemma :) Kanske drar till stan och shoppar om jag hittar någon som e på ;) får seee!

Ha en go dag! // lisa<3

jobb, jobb och mera jobb

Sitte fast med massa admin jobb för konståkningen. Som ni kanske inte vet är jag ny ansvarig för skridskoskolan och det medför mycket jobb haha! Härlig sommar jag har framför mig..
För tillfället är jag hemma hos mig och kollar på Project Runway, dem designar konståkningsdräkter åt Sasha Cohen, awesome :D  och äter Marabou Sensation cookie & creme. Jag bor typ hos Simon nu haha, sen i lördags, för han har ju varit borta i 2 veckor på läger och så. SÅ nu "bor" jag där. Nu är han och klipper håret så då passade jag på att åka hem och fixa lite och hämta kläder för vi ska till stan om några timmar och mysa. Just det, på torsdag firar vi ett år tillsammans också :D :D och på söndag fyller jag år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! huhu :f
// MALIN

Saknad <3

En av de saknerna jag saknade mest under p&l måste ha varit min älskade kaffemaskin!
Så a, en stor latte innan man drar sitter INTE fel! <3


kärlek i flytande form :*

//lisa<3

Fixa ryggen

Efter två 7 timmars bussresor, för mycke bärande av tung packning och massa annat så behövs verkligen detta besök hos min Ostiopat Kim! Ska bli så skönt att få knäcka rätt ryggen igen x) Va ungefär ett år sen jag va där :S Och då fick jag beskedet att jag troligtvis inte kommer kunna bli helt bra.. "YIPPY"! Sen va jag dum nog att sluta gå dit. Varför? Ingen aning.

Men men, nu är jag tillbaka!
Efter det drar jag till Elmo och kollar festivalkameran med honoch Jonas <3


//lisa<3

Lite bilder från p&l!

SÅ! Jag lovade ju er att lägga upp lite bilder från p&l! Men har dock inte gått igenom festivalkameran än, men här är lite foton som andra har tagit på me and my friends! De flesta är ifrån mitt bröllop.. OH glömde jag att berätta att jag ä gift?! HAHAH


Camp "no homo"


Förlovning




Jonatan och jag


Hjälpte två pers som satt ihop med silvertejp.. Älskar mina staka tänder xD


bakis?


camp


Fler bilder kommer när jag, Elmo och Jonas har gått igenom festivalkameran ikväll ^^ Puss!!// LIsa<3

HONEY IM HOME!

Sjukt skönt att vara hemma igen! Haft världens bästa vecka på peace and love i Borlänge :D SJUKT VÄRT! Alla skandaler... alla band... alla människor.. älskar det! ^^

Ja e sjukt trött så kommer tyvärr inte att skriva om det idag, men så fort jag får bilderna från Elmo så lägger jag upp dom! Kan säga att ni kommer bli förvånade.. hahaha


PEACE! // lisa<3

stenungsund

Yes, vart i stenungsund och shoppat idag med mami :)
Blev en ny klänning, kofta och underkläder.
Idag var också sista dagen på konståkningslägret med mina så barn :D
Imon blir det äääääntligen att träffa Simon, ojojoj vad jag har längtat..
Nu blir det film och mys.
Sov gott!!

RSS 2.0